leka

Haha, jag skrattar för mig själv, jag ser dem, de leker i ögonvrårna, jag kan se dem, de leker utan regler, gör vad de vill, jag kan se dem röra vid varandra, kan se dem röra sig, men så fort jag försöker titta på dem så försvinner de, börjar jag bli galen?, kanske det, men nej, jag kan inte vara galen, eftersom resterande är galna, de som inte ser saker, de som i blinddom lever sina liv, de som följer linjen på marken, de som lyder andra gör vad de är tillsagda att göra, de förlorar sin tro, de förlorar sin kropp, de förlorar sin själ, jag haha, jag skrattar fortfarande, jag tycker ej synd om dem, det var deras val, jag valde, ja, vad valde jag galenskap? det är nog vad de skulle säga, att kunna se, att kunna känna, att kunna tycka, jag skrattar fortfarande, jag hör röster då och då, jag kan se och jag hör, jag kan inte se dem perfekt, men i ögonvrårna ser jag dem, jag hör dem viska, jag hör sanning, jag ser livet, livet som de skulle varit, fritt och utan problem, men detta är en förpestad värld, ja, jag gillar det ordet det måste jag säga, men det stämmer in så bra, världen är inte vad den var förut, vi människor är förpestelsen, vi förstör den, förstör den med våra maskiner, våra utsläpp, oss själva, vi bryr oss icke om den glob vi lever på, vi bryr oss endast om oss själva, inte om andra, vi är själviska varelser, det sägs att vi har en fri vilja, men hur fri är den när vi följer andra, det är det vi gör. jag ser, jag hör och jag känner det du icke känner, du är så gott som död för mig, död liggandes där, inte på gräset, inte på asfalten, ingenstans, du bara ligger där död rakt framför mina ögon. Du är ingenting, ingenting i mina ögon i alla fall, varför skulle du vara det, det enda du gör är att följa linjen som satts upp, du om du bryter dig loss från den, så lovar jag att du kommer bli någonting. men, jag skrattar fortfarande, vem skulle lyssna, lyssna på orden från en tonåring som de kallar galen.