Heart as dust

They Say Death is inevitable, but I did escape it, but lost myself in the progress, my heart is not complete nor is it destroyed, it only gathers dust inside my chest, I am nothing but a shell, an empty shell for any who wants to possess, though I tell you this, this shell will make you lose your mind, there is none that will remain sane, we are all lost because death exists.

Sömnens kallelse

Sömn, jag känner mig sömnig, gör inte du det?, vad är det som gör att vi känner oss trötta, jag menar, vi äter för att få energi så om vi då fortsätter äta så borde vi ju få mer, men nej det får vi inte, vi måste sova, sova för att kroppen ska återhämta sig och för att vi ska må bra, vi måste sova, det är som ett hinder för oss, tänk så mycket mer vi hade kunnat uträtta om vi inte sovit, om vi inte hade förlorat 8 timmar per dygn, det hade nog allt varit bra det, men jag tror nog att de flesta inte hade tyckt om det, då sömnen är en del av människan, och man ska inte ta delar från en människa då denne blir imperfekt i det perfekta, det hade varit skönt att slippa bli trött så att man kunde fokusera sig, men den trötta känslan är ändå skön på något sätt, och visst trivs vi när vi är som tröttast och bara lägger oss ner i våra sängar, drar täcken till axlarna och stänger ögonlocken, det går som på ett ögonblick sen så vaknar vi igen, vetandes men även ovetandes om att vi somnade, vi har ingen aning om när vi somnade bara att vi gjorde det. sömnen framkallar drömmar, dock varar drömmar endast i få minuter, det som vi tros drömma är egentligen när vi svävar mellan sömn och vakenhet, då vi fantiserar ihop våra egna drömmar, då vi ser det vi vill, det är bara att vi inte vill öppna ögonen för vi vill fortsätta drömma på det sättet, sömnen överrumplade mig, jag känner mig trött och allmänt seg, sängen står precis bakom, det hade varit skönt att få lägga sig ner och sova, men jag kan ej, eftersom jag har något jag måste göra som jag verkligen vill och det får mig att strunta i kallelsen till sömnens rike, men låt oss alla lyssna till rösten, trumpetaren eller vad som än ringer i era öron när sömnen kallar, låt oss alla leva våra liv till fullo och inte sätta ögonbindel på oss själva och strunta i de kallelser som kallas ut åt oss.

The Coiled Snake

Life is similiar to a snake, it's coiled up waiting for a human to pass by the tall grass where it hides, once you have seen it you feel it's presence, you become interested in it, it reacts aggressively towards you it hizzes and wave it's head, you walk closer, it shows it's fangs, poison dripping, but still you feel no fear off it, you crawl closer this time, it whips at you with it's tail, it hurts you, thus you feel pain, as in real life, it moves closer to you, baring it's fangs, encircling your body, it makes you it's host, it lives on you, you feel heavy and uncertain, it still hizzes and whips at you, thus you feel weak and hurt, in the end, it bares it's fangs and sinks them deep into your flesh, it's poison spreading vastly and deep inside you, you feel your life slowly cease, you are to weak to fight for yourself, it sinks them deeper and injects more poison into your veins, till you are full off it, thus you have no life left than poison in your veins, thus it will be the end off you and you lay there as a corpse, it slips back to it's origin and you lay there on the ground next to the snake as a carcass and nothing more, thus you are alive no longer.

Den falska Lyckan

Lycka, Lyckan är ju det vi alla söker i våra liv, vi vill vara så lyckliga vi bara kan vara, dock undrar jag hur vi kan vara lyckliga, när vi egentligen är så olyckliga, jag menar all den lyckan vi har idag är materiell, var är den lyckan man hade då man inte var lycklig över de saker man haft, de saker man försöker överglänsa alla med, säger att man har bättre grejer, är lycklig för att ens grejer är bättre än de andras, att man är lycklig för de pengar man har, men hur kan pengar skapa lycka, när det endast skapar misär, vi lever fan i misär, det är sant, vi lever i ett helvete, ett helvete vi skapat med våra egna pengar, så varför tar vi inte sönder denna materiella lycka bit för bit och bygger upp den med en själslig lycka som skulle varit så mycket starkare, man ska vara lycklig för det man har och inte begära mer och mer, desto mer man har, desto lyckligare anses man vara, men vad händer sedan när man inser hur blind man varit, när allt försvinner ifrån en, när allt tas ur händerna på en och man inser hur blind man varit då man trott lyckan låg i dessa materiella saker, dessa saker som är så kalla som döden, bara att röra vid dem får mig att rysa, att vilja slå sönder, jag vill inte leva i misär, jag vill leva i lycka, kärlek och värme, inte död, kyla och hat, jag är inte lycklig över de materiella saker jag fått, jag kanske är lite glad för att jag har det för att det är bekvämligheter, men de är inte nödvändiga för jag ska klara mig, allt jag behöver är vetskapen om att jag lever bra och att jag överlever, inte att jag ska leva som en prins i ett sagoland och ha allt jag vill men inte behöver, inse sanningen, människan har trillat ner i en avgrund och vi kommer för alltid att ligga där.